Efter att själv ha funderat och jobbat endel med hoppning på både små och stora hundar så har jag en ganska bred syn på hopptekniksträning för just hundar som kan ha så olika slags problem. Problemen som våra hundar har varierar alltifrån att man river till att man hoppar för högt, taxerar för mycket eller hoppar oeffektivt.
Hundarnas ansatser till ett hopphinder i dagens agility kan vara oändligt många vinklar, likaså vägen efter ribban. Hundens hoppegenskaper bygger på en kombination av förståelse att läsa hinder (inklusive hinderstöd), förmågan att använda sin kropp (kropsskontroll), samt att ha de fysiska förutsättningarna att kunna kombinera de två tidigare punkterna. Hunden ska vilja utföra hindret så effektivt som möjligt och den ska samtidigt vilja göra rätt.
En förutsättning för att hundarna ska kunna genomföra nämnda punkter på bästa sätt är att hundarna vet vart dom ska. Det vill säga att dom förstår sina förare. Hundar med otydliga förare hoppar sämre. Är man på hundarna för att dom river men fortsätter ge dom otydliga signaler, tror jag det resulterar i att endel hundar som gärna vill göra rätt lägger på sig felaktig hoppteknik t.ex. drar upp benen under sig för att inte riva och samtidigt vara beredd att hoppa fram, vänster eller höger i nästa tiondel. Ganska logiskt… men inte så effektivt. Så om man väljer att inte belöna hunden när den som du tycker “slarvar” på hindrena så var riktigt säker på att hunden har fått chansen med dom riktiga förutsättningarna först.
När Colin varit riiiktigt duktig på ett av mina hoppteknikspass så får han gå över vägen och valla direkt som belöning… Han hör på mitt tonläge när jag är riktigt nöjd och då springer han dit själv…. Kan han få mer motivation än så att göra rätt… Alla vallhundar ska ha får.
Jag tycker gott man kan göra de klassiska övningarna i hoppteknik som finns, men jag anser att de bara är en del av hoppningen inom agility, som faktiskt ska gå fort också… Jag håller på begäran eller i egen regi kurser i hoppteknik där vi går igenom de olika delarna.